lördag 10 mars 2012

Skratt och gråt är nästan samma sak

Ni vet när man gråter, och sen slutar gråta och börjar skratta istället men går tillbaka till att gråta igen? Det måste  ju vara för att de sakerna är så lika varandra. Om ni vill ha ett filmtips, eller nej, en film alla borde se innan de dör utan att tveka, är Anne Frank. Visste inte det förut men det finns en film av en bok som skrevs om henne, se den. Ikväll grät jag först hejdlöst till den, och sen tittade vi på något konstigt program om konstiga husdjur (flodhästar, buffalos, krokodiler, myrslokar, etc) som var så patetiskt att jag grät igen. Åt programmet och lite till för Anne och alla som dog med henne.

Vi fick lära oss hur man ska kyssa någon idag på musikalen, på tal om annat. Eller kanske snarare hur man inte ska kyssa någon, som Gaston kysser Belle. Man ska inte attakera någon och tvinga den att kyssa en, för då är chansen stor att man blir örfilad tillbaka. Är så glad att jag inte har en kysscen, det hade varit lite awkward. "Min först kyss var en teaterkyss." Tänk vad sorgligt det skulle vara. Är så stolt över Belle som måste kyssa två killar i pjäsen men ingen av dem är hennes pojkvän som är Odjuret, och stackars Odjuret vad avundsjuk han måste vara. Jag klagar över min enda replik och tycker den är svår. Haha mitt liv är för lätt ibland.

Annars så har jag träningsvärk värt att inte skratta för i magen, men nu har vi ingen träning på hela helgen så förhoppningsvis mår den bättre på måndag igen. Egentligen vet jag att det går över snabbare om man tränar mer, men neeej, jag orkar inte. Någon började spela och sjunga en sorglig sång idag också på träningen och det blev lite för sorligt där ett tag så vi alla började göra "Klappa Händerna" istället. Känslan när 50 pers kör den tillsammans, klappa händerna, klappa händerna. Vad mer... Vi gömde oss bakom draperierna när sångläraren gick på toa... och hoppade fram när hon kom tillbaka för att överraska henne. Och det är kul att alla kan alla sånger från hela pjäsen och solo-bitar turn into körsånger när soloisten inte är där, typ i "Belle", den första sången, när Belle var och fick sitt hår fixat idag. Ja, vi kan alla typ alla repliker också.

Om tio timmar är jag tillbaka i skolan för ytterligare sju timmars övning. Ha det så gott allihopa (lite appropå ingenting känns det som att det är någon helgdag eller bemärkelsedag typ nu, om det stämmer, glad på den dagen) tills vi hörs igen. (Hur gick det med de där kommentarerna?)

Sverige 06.38, Ohio 24.38, tioende mars

-----

Laugther and cry is almost the same thing

You know when you cry, and then stop and start laughing again only to go back to crying again? That has to be because those two things are so much alike. If you would like a movie tip, or no, a movie everybody should watch before they die, is Anne Frank. I didn't know before but they've turned a book about her into a movie, watch it. I cried like a baby to that one tonight, and then we watched some weird show about werid pets (hippos, buffalos, crocodiles, anteaters, etc) which was so pathetic that I cried again. To the show, and some extra for Anne and everyone who died with her.

Speaking of something different, the taught us how to kiss somebody today at musical. Or rather, how not to kiss somebody, like Gaston kisses Belle. You are not to attack anybody and make them kiss you, because if you do the chanses are big that you will get a slap in your face back. I'm so happy I don't have a kiss scen, that would have been so awkward. "My first kiss was a theater kiss." Think how sad that would be. I'm so proud of Belle who has to kiss two boys in the play, neither one being her boy friend who's the Beast, and that poor Beast, how jealous he must be. I wine about my one line and think that is hard. Haha my life is too simple at times.

Other than that I'm sore in my stomach to the extent that it's not worst laughing, but we don't have any practice during the whole weekend so hopefully it'll be feeling better by Monday again. I do know that the soreness pass by quicker if you rowk out more, but noooo, I'm just don't feel like it. Somebody started playing and singing a sad song today during musical practice and it got a little too sad so everybody started "If you're happy and you know it clap your hands" instead. The feeling when 50 people all do it together, clap your hands, clap your hands. What else... We his behind the curtain when the music teacher went to the rest room and jump out when he got back as a surprise. And it is fun when everybody knows every song in the play and solo parts turn into chorous song when the soloist isn't there, like in "Belle", the very first song, today, when Belle was getting her hair done. Yes, we know all the lines too.

In ten hours I'm back at the school for another seven hours of musical practice. Take care everybody (just a random thought, it feels like it's a special day coming up, like a holiday or so. If so, have a happy that day), until we hear from each other again. (What happened to those comments?")

Ohio 12:39 AM, Sweden 6:39 AM, March 10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar