Kan ni förstå att jag varit iväg så länge redan? Det känns verkligen inte som det, kan inte säga hur fort tiden går ofta nog. Det är läskigt, för samtidigt som det känns som igår vi pratade om track season när den var 5 månader frammåt i tiden, när jag bara varit här en kort stund i jämförelse med nu, så är det fortfarande ovant att gå från träningen in i skolan och veta att man haft alla sina lektioner på samma plats under dagen och att man ska stanna kvar två timmar för year book möte. Antar att 17 års ingrott beteende tar ett tag att vänja om, även om jag så klart är van vid det här nu så är det ändå annorlunda på något sätt. Taylor säger att min svenska dialekt håller på att bli mindre, jippie.
Coach säger att han vill ta oss till State i 4x200m. Jag vill inte få upp några förväntningar, men det är svårt. Speciellt när han säger att han alltid under sina 7 år som high school coach har tagit minst ett stafett lag till state och vi är det bästa laget han haft på länge så här kort in i säsongen. Och han tror att jag kan nå 5-5.30 i längd vilket vore fantastiskt kul. Jag är taggad inför friidrottssäsongen.
Men som sagt, 7 månader är en lång tid. Fast det känns inte som det. Försöker trösta mig själv med att det är nästan 3 månader kvar (snarare 2.5), vilket är nästan halva tiden av det som gått. Det är lång tid kvar, lång tid.
Sverige 03.13 21 mars, Ohio 21.13 20 mars
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar