OM 48 TIMMAR HAR JAG LYFT OCH LÄMNAT SVEA RIKES MARK.
Det var länge sedan så mycket hände på en gång som det har gjort den här veckan. Inte en lugn sekund. Och jag har knappt börjat packa än. Har läst massa bloggar om folk som packar i sista sekunden, dvs natten innan de åker, och ja, lite smått kommer jag också hamna där. Ska ta fram väskor idag och tvätta, och väga om och packa om med väskan jag faktiskt redan har lagt kläder i! Har i alla fall börjat lite grann, stolt över det. Som den turen jag har i och med att det skulle kosta 600 kr att skicka en kartong på 15 kg men bara 450 att ta en extra väska på 23 kg, så får jag nu ha 2 väskor på 23 kg att checka in och ett handbagage på 18 kg med mig. 64 kg.
Hade knytis i stadsparken med de underbara igår, sa hejdå till alla typ. Jag grät inte. Känner mig konstig som inte gjorde det, men jag tror det kan vara mycket för att jag vet att 10 månader går fort, och att vi kommer finnas kvar där för varandra sen också. Som en vän som jobbar inom äldrevården sa när vi var och åt middag hos dem och skulle gå; "Vi säger bara hejdå, som vi gör på jobbet, där säger vi bara hejdå, inte adjö". Eftersom man aldrig vet när riktigt gamla människor ska dö liksom.
Nu är det ju inte meningen att jag ska dö i USA, eller att alla ni fina svenskar ska dö när jag är i USA, men det är en bra tanke. Att bara säga hejdå, för vi ses snart igen.
Ska iväg och ta sista hepatitsprutan nu, äta lunch hos mormor, möta en annan ubytesstudent på stan och fika med henne, införskaffa mig en baddräkt och hårtofsar, åka hem och packa, få besök av en av ledarna för Skogskul (barngruppen i orientering), hon ska få alla våra saker (det är ju kanske inte så himla bra att de ligger här hemma hos mig när de börjar om ett par veckor, haha), funktionära på min tränares tävling, åka hem. Det är min dag idag. Imorgon blir lugnare, träff med nårga vänner och packning, och KUSIN<3
In 48 hours more or less, I will be gone. Gone with the wind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar