Nya ord - New words

Ohio 9.38 PM, Sverige 03.38 AM


Så jag har lärt mig många nya ord här. Några av de mest användbara är som följer:

- scrimmige = träningsmatch
- I'm pooped = jag är trött

I've learned a lot of new words here, and these are some of the most usuful ones.


SO LONG PEOPLE:)

Och i morgon börjar skolan - min första dag på High School och min första åktur i skolbussen! :)
School starts tomorrow - my first day at High School and my first ride with the school bus! :)

Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå

Ohio tid 4 PM, svensk tid 22.00. English? Scroll down!

HEJ!

Jag är en liten svensk flicka som just nu bor i USA. Jag kom hit för en vecka sedan. Jag bor hos en familj bestående av värdmamma Jenny, värdpappa Chuck och värdsyster Rachel, plus värdsyskonen Kati, Lish, Jordan och Erica som inte bor hemma. Vi bor i en timmerstuga en bit utanför en lite by, runtomkring är det fält och en liten skog. Jag somnar varje kväll till ljudet av syrsor och avlägsna tåg som tutar från tågrälsen. Vaknar gör jag oftast av Kevin, hunden. Han är söt. Han har underbett och hans tänder sticker ut.

Den 20e augusti flög jag från Arlanda till New York och därifrån vidare till Columbus, Ohio. Arlanda - Newark hade jag sällskap av Amanda, som bor bara 40 minuter bort från mig här i Ohio. Det var skönt att slippa flyga själv över Atlanten i alla fall, som jag annars skulle ha gjort eftersom jag åker med organisationen YFU och med de flyger man själv.

Här är allt jättebra i alla fall, jag spelar volleyboll, vilket jag aldrig gjort tidigare och mina armar är fulla av blåmärken efter bollen. Det kommer gå över när jag blir vanare.
   På amerikanska High Schools har man skolsporter, man tränar alltså med skolan och inte utanför som i Sverige. Man har oftast 3 teams - Varsity, Junior Varsity (JV) och Freshmen. Varsity är de bästa, Junior Varsity blandade åldrar och Freshmen de yngsta på High Schools, de som är 14. Nomalt så får inte Seniors (de fyra årskurserna på High School - Freshmen, 14 år, Sophmores, 15 år, Juniors, 16 år, Seniors, 17 år) spela i JV, men de gör förhoppningsvis ett undantag för mig eftersom jag är helt ny. Jag trivs i JV, tjejerna är snälla. De hjälper mig och har tålamod med mina bollar som flyger åt alla håll, och skrattar med mig inte åt mig när jag springer som en apa över planen i jakt på bollen som jag ideligen tappar kontrollen över.

Jag har varit på en fair, marknad, som var mycket som en svensk bortsett från att på counrty fairs här har man djur, kor, hästar, får och grisar. Man tävlar med dem, och så kröner man varje djurs prinsessa, dvs typ "Pork Princess" osv.

Min skola spelade säsongens första football game igår, vi förlorade tyvärr med 45-13, men det var kul att se. Varje match består av 4 fjärdedelar á 12 min (quarters - och innan jag kopplade att quarters betyder fjärdedel likasom kvart, haha ja, 4 kvartar á 12 min), och efter varje touchdown får man skjuta på målstoplarna. Det är vad jag vet om spelet hittills. Om du någon gång har sett en match på TV eller så och tycker att det mest ser ut som en bunsh människor i en hög - det är ungefär vad det är. Alla går på alla kors och tvärs. Det blir fler matcher för min del dock, så förhoppningsvis lär jag mig lite mer framöver.

Om det är något speciellt ni undrar över, eller, det behöver inte ens vara speciellt, det kan vara vad som helst, skicka iväg en kommentar och fråga. Om tanken på att avslöja ditt namn skrämmer dig, hitta på ett smeknamn eller var anonym. Det går lika bra det, även fast det såklart är kul för mig att veta vilka som läser.

Föresten, titeln. Det var så att på flyget mellan Newark (New York) och Columbus, hade vi en störtskön flygvärd. Han varnade oss inför när de skulle gå med matvagnen att inte sticka ut någon kroppsdel i gången, att akta "huvud, axlar, knä och tå, knä och tå" för vagnen.

Ha det så bra alla!


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Head, shoulders, knees and toes, knees and toes

Ohio time 4 PM, Swedish time 10 PM. Svensk? Skrolla upp!

HELLO!

I am a little Swedish girl currently living in the United States of America. I arrived a week ago. I'm living with a family consisting of my host mum Jenny, my host dad Chuck and my host sister Rachel. There's also Kati, Lish, Jordan and Erica, my host siblings who have moved out. We live in a log cabin outside of a little village, surrounded by woods and fields. Every night I fall asleep to the sound of crickets and the distant call of the train. Usually I wake up when the dog, Kevin, starts barking. He's really cute. He has an underbite and his teeth stick out.

On August 20th this year I flew from Sweden to Ohio, USA. Across the ocean, I had company (Amanda). It was nice not having to do the long part of the journey all by myself, which students going with YFU (Youth For Understanding), the company I'm going with, do.

Anyway, I'm all good and everything's going well. I'm playing volleyball, which I've never done before, and my arms are bruised. But it's fun, I like it, and I'm getting better at it.
   In Sweden you have club sports and no one do sports at the school, but here it's the opposite. Their are 3 teams - Varsity, Junior Varsity (JV) and Freshmen. The Varsity is the best one, JV mixed ages and Freshmen the youngest ones at High School, the 14 year olds. The classes are Freshmen, 14 year old, Sophmores, 15 year olds, Juniors, 16 year olds, and Seniors, 17 year olds. I'm a Senior, and usually Seniors are not allowed to be on the JV team, which I am at the moment, but I'm hoping they will make an exception for me since I'm completely new at this. I'm happy on the JV team, the girls are really nice. They help me and have patience with my balls going in every direction (I know, that sounded weird), and laugh with me not at me when I'm running across the court like a monkey trying to catch the ball, which I loose track of all the time.

I've been to a fair, it was much like fairs in Sweden except that we don't have country fairs, we have street fairs without the animals. Here you have pigs, cows, horses and sheep at the fairs, and you compete with them, and crown the fair princess, "Pork Princess" etc.

My school played our first football game for the season yesterday, we lost (45-13), but it was fun to watch. Each game consists of 4 quarters á 12 minutes each (which, since quarter means both quarter and quarter as in 15 minutes, got me confused at first ;) ), and after each touchdown you get to try for your goalposts. That's about all I know for now. If you've ever seen a game on TV and you think it mostly looks like a bunch of people laying in a pile - that's about it. Everyone fights everyone. But there will be more games for me, and hopefully I'll get a hang of it sooner or later.

If there's anything special you're wonder about, or, it doesn't have to be something special, it can be just about anything, send me a comment and ask. (Go for "kommentar" :) ) If the thought of revealing your names scares you - give yourself a nickname or don't write anything at all. It doesn't matter what you choose, but of course it's fun for me to know who's reading my blog.

And by the way - the title. On the plane between Newark (New York) and Columbus, Ohio, we had the funniest air host. When they were about to go down the lane with the trolley, he told us to keep our "head, shoulders, knees and toes, knees and toes" out of the way not to get hurt.

Take care everyone!

1, 2, 3 på det 4e ska det ske, på det 5e gäller det, på det 6e smäller det!

Om 4 h åker vi hemifrån mot Arlanda. Om tre ungefär kommer min älskade Awesomeness hit och säger hejdå.

Jag har packat färdigt. I natt, precis som jag trott. Fast det känns som att klockan är mycket mer än den egentligen är, mycket för att jag åker nu och för att det har regnat hela kvällen.

Hela kvällen har jag känt mig konstig. Mest gått i väntan för att åka, men väldigt nervös också. Ska bli skönt att komma fram.

Kommer sakna Sverige och alla er jag åker ifrån otroligt mycket. Bilden här inunder visar några av oss som var i Stadsparken i onsdags. Några av mina vänner. Många många saknas. Om vi skulle få plats allihopa skulle vi behöva en mycket större bild. Ni ska veta att jag tänker på er alla, oavsett om ni finns på bilden här eller inte. Många många kramar från mig.

Nästa inlägg blir från andra sidan jorden. 6612 km härifrån. Hejdå!

Jag började direkt - bra va? :)

Jag behöver ingen flygbiljett, kan hoppa ner i väskan istället. Lite billigare i alla fall!

Packa? När ska jag hinna det? Ikväll?

Idag - ingen packning so far.

Imorgon - friend, friend, kusiner, friend, familj, sova? friend, åka.

Packning?

Dan före dan före dopparedan

OM 48 TIMMAR HAR JAG LYFT OCH LÄMNAT SVEA RIKES MARK.

Det var länge sedan så mycket hände på en gång som det har gjort den här veckan. Inte en lugn sekund. Och jag har knappt börjat packa än. Har läst massa bloggar om folk som packar i sista sekunden, dvs natten innan de åker, och ja, lite smått kommer jag också hamna där. Ska ta fram väskor idag och tvätta, och väga om och packa om med väskan jag faktiskt redan har lagt kläder i! Har i alla fall börjat lite grann, stolt över det. Som den turen jag har i och med att det skulle kosta 600 kr att skicka en kartong på 15 kg men bara 450 att ta en extra väska på 23 kg, så får jag nu ha 2 väskor på 23 kg att checka in och ett handbagage på 18 kg med mig. 64 kg.


Hade knytis i stadsparken med de underbara igår, sa hejdå till alla typ. Jag grät inte. Känner mig konstig som inte gjorde det, men jag tror det kan vara mycket för att jag vet att 10 månader går fort, och att vi kommer finnas kvar där för varandra sen också. Som en vän som jobbar inom äldrevården sa när vi var och åt middag hos dem och skulle gå; "Vi säger bara hejdå, som vi gör på jobbet, där säger vi bara hejdå, inte adjö". Eftersom man aldrig vet när riktigt gamla människor ska dö liksom.
   Nu är det ju inte meningen att jag ska dö i USA, eller att alla ni fina svenskar ska dö när jag är i USA, men det är en bra tanke. Att bara säga hejdå, för vi ses snart igen.


Ska iväg och ta sista hepatitsprutan nu, äta lunch hos mormor, möta en annan ubytesstudent på stan och fika med henne, införskaffa mig en baddräkt och hårtofsar, åka hem och packa, få besök av en av ledarna för Skogskul (barngruppen i orientering), hon ska få alla våra saker (det är ju kanske inte så himla bra att de ligger här hemma hos mig när de börjar om ett par veckor, haha), funktionära på min tränares tävling, åka hem. Det är min dag idag. Imorgon blir lugnare, träff med nårga vänner och packning, och KUSIN<3


In 48 hours more or less, I will be gone. Gone with the wind. 

Jag vet inte.

Igår fick jag frågan "hur är det?", precis som man brukar inleda ett samtal. Det fysiska var tydligt, jag var trött eftersom jag och mamma hade cyklat 4 mil under dagen till och från min moster, mosters man och kusin, men annars... Jag visste inte. Jag vet fortfarande inte.

Mentalt tror jag det har gått upp för mig vad jag ska göra, inte bara det uppenbara, lämna Sverige och flytta till USA, utan på djupet. Jag ska verkligen lämna Sverige. Det spelar ingen roll egentligen hur lång tid det gäller, även om det väger in såklart, utan det är den meningen. Jag ska lämna Sverige.
   Jag både vill och vill inte. Såklart vill jag, jag har velat göra det här i så många år och nu händer det äntligen på riktigt, det är jag så glad över. Men som sagt. Jag ska lämna Sverige.

Awesomeness är på väg hit, vi ska se på Balto och försöka börja packa. Känns som att det vore bra att göra det nu, annars kommer jag hamna där på fredag natt utan att ha börjat och få stanna uppe och packa hela natten innan flyget. Det vill jag helst inte.

Men i alla fall. Det är ny vecka. Det är måndag. Vilket betyder att DEN HÄR VECKAN ÅKER JAG!

Åren går för fort och dygnen är för korta, men det är okej ändå för det vägs upp av att veckorna är lagom långa och går lagom fort.

Idag är det 7 dagar tills jag åker. En vecka. Om prick en vecka sitter jag på flyget till New York. För två veckor sedan var det tre veckor kvar. Om två veckor kommer jag ha varit i USA i en vecka.

Hejdå för idag:)

Det kryper närmare - idag blev det ensiffrigt!

Om 38 min ska vi ringa till USA och min värdmamma. Då är klocka 15.00 där, och 21.00 här. Jag är lite nervös nu ja.

Har rensat garderoben idag, ska ge bort en MASSA kläder. Det blev rent och fint på mitt rum i alla fall! (Bortsett från högen med (rena) träningskläder som just nu ligger slängda på min säng i väntan på att bli sorterade och instoppade på rätt ställe.) Ska dessutom rensa min byrå, och därefter börja packa, typ imorgon eller lördag eller så. Har skjutit det här med packningen framför mig, pratade med min kusin som var i USA förra året, hon började packa två veckor innan avresa och jag har inte ens tagit ner nån resväska från vinden. Ska göra det snart. Min planering har kommit så långt att jag har skrivit en packlista, som ska revideras rätt mycket ändå, less every day clothes and more for practice, och så har jag en allt-eftersom växande hög med prylar på rummet som ska med. Hitils mestadels presenter och Svenska B litteraturen, och lite apoteksgrejer.


So, basically I just said that I'm nervous about calling the USA and my host mum in what now is 28 minutes and that I haven't started packing yet. Will do. Soon.

Cheers

10 days have passed since I counted my remaining days on my hands and feet the last time. Now I only need the hands.

And in 10 days, I'm not at home any more. Or, I will be at home, just a new home. 6612 km from the place I call "home" today.

I can count the number of days on my hands. It's amazing how fast time passes. One finger per day, and when I have no more fingers, I'll be in Ohio.

Tomorrow it's my day like Peter Pettigrew, with one finger missing.

Skrev det här på min förra blogg, men tycker det är tillräckligt relevant och viktigt för att få vara med här också

YFU Sverige, som är organisationen jag åker med, är en liten organisation som skickar iväg runt 80 studenter världen över varje år. I år tror jag vi är 75 någonting, vi är lite färre än vanligt på grund av den nya gymnasiereformen (nästan inga 94or åker i år, många vågar inte riktigt eftersom vissa program görs om/inte finns kvar när vi kommer tillbaka).

Andra organisationer skicka iväg fler utbytesstudenter, uppemot ett par hundra var, och jag skulle kunna uppskatta, eftersom det finns 6-7 stora organisationer i Sverige (YFU, Explorius, STS, EF, Rotary, Into och AFS), att 1000-1500 svenska ungdomar varje år lämnar sitt hem för ett annat, i ett annat land (jag uppskattade de där siffrorna precis nu – ta dem med en nypa salt).

1500 utav hur många? I gymnasieskolan fanns det läsåret 10/11 knappt 390 000 elever (skolverket.se), och även om alla dessa inte kan åka som utbytesstudent på High School Year (det finns ålders limits, man får inte ha tagit studenten och måste vara godkänd i alla ämnen samt såklart vilja åka och ha de ekonomiska möjligheterna som krävs), så är det ändå många fler som skulle kunna åka, än de som gör det. Dessutom är det många som åker efter nian och vissa efter åttan, jag läste en kommentar om att 25 % av alla som åker gör det efter nian, 50 % efter ettan och 25 % efter tvåan (runda slängar, lite avrundat såklart).

Min springande punkt är att det finns så många ungdomar i Sverige, men så få åker. Hur kommer det sig? Vad gör så att vissa åker men andra inte? På min skola (här i Sverige), vet jag en tjej till, eventuellt två, som ska åka samtidigt som mig, i år. Den ena går i ettan som jag, och är det en till så vet jag inte vem det är. Jag vet 4 till från min stad som ska åka, en med samma organisation som mig. Det är troligt att det finns fler som jag inte vet om också, men så bor det på ett ungefär 100 000 människor här.

Ingen i min direkta närhet ska åka. Har åkt, ja, en kusin, och en kompis syster, men inte i år. Ingen mer i min klass. Ingen i mina närmaste kompiskretsar.

Folk blir imponerade när man berättar att man ska åka iväg ett år. Det är häftigt, modigt, unikt (ja, tydligen), utvecklande och modigt än en gång. För det är lång tid, ett år (eller, egentligen är man sällan borta ett helt år, man brukar åka i augusti och komma hem någon gång i juni, så, ungefär 10 mån). Det är långt bort, även om man åker till Europa. Det är modigt, modigt att bryta upp allt här hemma och kasta sig in i ett nytt samhälle, en ny familj, en ny skola, nya mönster, en ny kultur, nya bekantskaper, som en helt ny värld nästan. Man måste vara motiverad för att klara det, och inställd på att det inte kommer bli någon dans på rosor hela tiden.

Det kommer bli urtufft. Man kommer vara jätteledsen, längta hem, önska att man bara för en gång skull kunde få göra något på ”det svenska viset”, vilja träffa sin familj och sina kompisar och tycka att allt är jobbigt. Känna att man inte riktigt passar in i den nya kulturen och levnadssättet, för man är så van vid den egna hemifrån.

Men det kommer också bli jätteroligt. Man får klara sig utan sina föräldrar, tvingas ta beslut själv som påverkar ens tid under året och senare i livet och man kommer växa från att ta och genomföra dessa beslut. Man kommer få prova på så många nya saker, make new friends and get a second home, hopefully. Uppleva saker man annars aldrig skulle få uppleva, och träffa människor man tidigare inte visste existerade.

Ett år är lång tid, ja, men det går snabbt. Jag kommer ihåg för ett – ett och ett halvt år sedan, när de som skulle åka då, läsåret 10/11, befann sig där vi är just nu. Det var evigheter kvar tills vi skulle åka då, och nu är det dags. På www.utbytesstudent.se/forumo/ (ett jättebra forum fullt med tankar kring utbytesår, kika in där!) pratar de som ska åka nästa och näst nästa år redan nu och är jättetaggade. Årets kull har inte ens åkt än!

Som sagt, ett år går snabbt, och vips så står vi där i ankomsthallen och möts av familj och vänner igen, efter ett år (10 mån) utomlands. Ett år äldre och en kultur, ett språk och många upplevelser och erfarenheter rikare, och med titeln ”jag har varit utbytesstudent” för evigt fastetsad i våra själar.

Att åka som utbytesstudent är modigt och något vi kommer ha glädje av i resten av våra liv. Lycka till alla! Ha underbara år fyllda med ups and downs, så möts vi när vi kommer hem igen. Världen väntar på oss!

Jag ska ta reda på om de här lagarna är sanna när jag är i Ohio.

Om det här är sant så gäller det här i Ohio:

- It is illegal to fish for whales on Sunday.

- It is illegal to get a fish drunk.

- It is illegal for more than five women to live in a house.

- No one may be arrested on Sunday or on the Fourth of July.

- The Ohio driver’s education manual states that you must honk the horn whenever you pass another car.
- Owners of tigers must notify authorities within one hour if the tiger escapes.

English?

Hi out there!

I keep getting surprised by all the features there are at blogger, for example I just found out that 2 people form Germany have been reading my blog, and 3 Americans. "Reading", I think, because I  kind of doubt that they understood much.

                                                                                        side views per country

Anyhow, I'm posting this just to let you people who don't speak Swedish know a bit about me. I'm 17 years old, live in the middle part of Sweden, like track and field and orientering and to be with my firiends and family. This august, the 20th to be exact, I'm going to Ohio, USA to spend a year there as an exchange student, something I am really looking forward to!
   Later on, while I'm in the USA, I've considered to have a bilingual blog, for my future American family and friends. What do you guys think about that?

Have a great day/night/morning/all the possible times of a day there is, and please, send me a commet ("kommentar") for me to know how you are, that would be very fun! :)

Hej och välkommen hit!

Hej!

Jag heter Louise och bor i mellersta Sverige. Jag är 17 år, och har precis bytt blogg, kände att det var dags för lite förnyelse.

Anledningen till att jag bloggar är att jag ska åka som utbytesstudent till Ohio om 12 dagar. Jag lämnar Sverige, tryggheten, familjen, alla vänner, vardagen, allt jag känner igen om mitt liv, och byter ut det mot ett nytt i USA ett år. Kommer bo hos en stor familj (mamma, pappa, 5 syskon), utanför en liten by och gå på en sprillans ny skola mitt ute på en åker. Just det här med en stor familj och åkrar är det jag ser fram emot nästan mest av allt, jag har alltid velat ha en stor familj och bo på landet! Och skolans lokaler är sprillans på riktigt, färdigbyggda nu i sommar :)

Om jag skulle ta och beskriva mig som person skulle jag berätta att jag har tränat friidrott i större delen av mitt liv, numera tränar jag även orientering samt är ledare för minstingarna i klubben (något som jag kommer sakna i USA, jag får försöka få tag i någon barngrupp där som behöver ledare!). Jag älskar att vara med familjen (♥♥♥) och mina vänner (♥♥♥). Är ett stort fan av Harry Potter (som Awesomeness har upptäckt, jag var nörd från början, har vuxit upp med Harry Potter), är en stolt nörd. 


Just nu är jag jättetaggad inför att åka till USA, hade en "nervös-period" förra veckan, men nu känns det bara spännande igen. En helg kvar i Sverige.
   Fast jag är lite nervös inför värmen föresten, i Ohio är det just nu väldigt varmt, speciellt om man som jag inte föredrar värme utan halvt sådär smälter bort vid temperaturer över 25 grader Celcius (77 grader Farenheit, lika bra att jag vänjer mig!) och mår som bäst när det är -10 Celcius (14 Farenheit). Fast jag tror jag vänjer mig, hoppas på det :)


Ha det så bra där ute, och släng iväg en kommentar om du har läst det här så skulle jag bli jätteglad (det är spännande att veta vem som läser! :) )

HEJHEJ hejhej

NEJ MEN TITTA NÅGON HAR SKAFFAT EN NY BLOGG.

Byt bloggportal och allt.