Händer inte så mycket just nu, städar mitt rum lite smått. (Rejält) Det är förundransvärt hur mycket saker man kan samla på sig under ett år... T-shirtar måste nog vara det som jag fått flest av, minns att jag nämnde det något gång i höstas också, men det är så sant. Här i USA får man en t-shirt för allt man gör i stort sätt. Jag har 2 från volleybollen, 3 från FFA national convention, 2 från två två walks, 1 från bowlingen, 4 från track, 1 från YFU, 2 från Hawaii, 2 från Homecoming, 1 från Chicago, 1 från Niagra Falls och 1 school spirit. Använd era matte skillz där och ni har 20 tröjor. Plus en drös jag fått av Rachel som hon inte använde längre.
Tiden börjar rinna ut, och det är med blandade känslor jag tänker på att on 2.5 veckor kommer mina föräldrar hit, och om 6 veckor är jag tillbaka i Sverige. Var tog året vägen? Det känns som i går den där novemberdagen jag och Chuck satt i bilen på väg hem från bowlingen och pratade om track, som var 5 månader fram. Då kändes det som att jag varit i Ohio i evigheter redan, och att jag hade ännu längre kvar. Nu är det 4 veckor kvar av track season, om vi går till regionals och state och så.
Jag kan inte föreställa mig hur det kommer vara att behöva lämna alla underbara människor jag lärt känna här, släppa allt vi gör här och sluta leva ett amerikanskt liv. Att inte få springa track här nästa år med vårat fantastiska stafett lag, att inte få ha skoldanser, skolklubbar, spendera all sin vakna tid på skolan, åka på random FFA tävlingar man rent ut sagt inte vet något alls om men som är så roliga, att smita ifrån lunchsalen fast vi inte får varje dag och hänga någon annanstans, dansa Just Dance på historialektionerna (för att det ingår i lärarens planering!) eller inte behöva stänga väskan så hunden inte tar något varje dag. Ju närmare flyget jag kommer, ju mer vill jag vara i Ohio.
Samtidigt kan jag inte vänta tills jag får krama om alla igen. Jag vill sova i min egen säng med mina egna kuddar och behöva trycka undan katten flera gånger varje natt, veta vad som visas på TV för jag förstår tv-tidningen, springa vilse i skogen under tärningen, cykla till allting oavsett avstånd, ha kompisar som är 5 minuter på cykel bort och inte 20 med bil, strosa runt i stadsparken, hinna gå på toa mellan lektionerna, och äta mormors spagetti och körsfärssås till middag (får jag önska det till när jag kommer hem?). Ju närmare flyget jag kommer, ju mer vill ja vara i Sverige.
Sakerna som ligger spridda över mitt golv ropar mitt namn och ber mig lägga tillbaka de på sin rätta plats. Antar jag borde lyda deras önskan, vi hörs!
(Rubriken är från idag när vi hade the walk, en tjej misstog mig för någon annan, passade in här idag tyckte jag:) )
Sverige 03.53 6 maj, Ohio 21.53 5 maj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar